Här är jag

I onsdags var det 6 veckor sedan jag blev opererad. I måndags var jag på återbesök hos kirurgen på Käkkirurgen igen. Tyvärr kvarstår en svullnad i huvudet. Svullnaden påverkar min gapförmåga och kirurgen tror att den där sista centimetern (som hon vill att jag ska kunna gapa) inte är möjlig så länge jag är svullen. Just nu kan jag gapa 2,5 cm, det är inte mycket och problemen att kunna äta kvartstår.

Ansiktsförlamningen sitter också i, det kan ta 3-6 månader innan det släpper. Jag har därmed ingen känsel i halva ansiktet i heller. Men jobbigast av allt är nog ögat. Då jag inte kan röra höger ansiktshalva så är det också svårt att blinka. Huden hänger ner vid ögat vilket gör att det trycker mot ögat. Det blir också väldigt torrt... Har också väldigt ont i ansiktet då muskler och nerver inte fungerar. Men för övrigt så har operationen gått bra och såren har läkt fint.
Dock innebär detta att jag kommer att vara hemma ett tag till... Det känns väldigt deppigt och jag grät lite smått i måndags när jag var inne på jobb. Hade hoppats på att komma tillbaka nästa vecka men så blir det alltså inte. Jag saknar mina barn och mina kollegor.

Det har varit en tuff vår. dels pga dotterns ögontrauma men också pga min operation. Familjen har gått/går igenom mycket. Jag längtar efter sommar och ledighet nu. Vi behöver komma iväg hela familjen, få miljöombyte. Räknar ner till semestern då vi åker till Kreta.

Hoppas att du får en fin fredag!