torsdag 28 februari 2019

Kommer inte på någon passande rubrik

Det var längesedan. Livet har kommit emellan.

Snart har det gått ett år sedan jag dundrade rakt in i väggen. Utmattningsdepressionen med panikångestattacker gav mig ett tufft 2018. Det i kombination med andra händelser gjorde 2018 till prövningarnas år. Men jag tog mig igenom det, vi tog oss igenom det.
Hösten 2018 var otroligt tuff för både tvåan och trean och 2019 började likadant för trean. I skrivande stund mår han fortfarande inte bra men känns ändå liiite gladare än för 3 veckor sedan. Han befinner sig stundtals i ett mörker och vi jobbar på att han ska må bättre. Detta i kombination med en icke-fungerande skola just nu gör att han är hemma. Jag vabbar på heltid sedan 3 veckor tillbaka.
Vi tar dagarna som de kommer. Jag hemundervisar honom just nu och vi prioriterar kärnämnena. Det går bra men han är trött. Så små korta fyrtiofemminuters-pass blir det följt av lika långa raster. Små uppmuntrande ord, mycket beröm, kärlek och kramar gör att han känner att han lyckas.
Vi jobbar på att stärka honom.

Många besök i skogen och naturen blir det också. Naturen är läkande. Där hoppar han, klättrar, skuttar och springer. Han har roligt och han kopplar av. Underbart att se!





Ha en fortsatt fin torsdag!