Förkrossad

Det gör mig så ont att behöva skriva detta. I onsdags somnade vår älskade vovve in. Hon blev hastigt sjuk på tisdag natt och på onsdag eftermiddag fick jag, med råd av veterinären, ta beslutet att hon skulle få somna in... Tungt i hjärtat så fruktansvärt. Innan hon somnade la hon sitt huvud till rätta i min hand. Älskade, älskade Molly. Jag kan inte förstå att du inte finns mer...

Nästan 11 fina år fick vi tillsammans. Men det känns ändå för kort... Molly följde mig överallt vart jag än gick. I soffan låg hon alltid på min mage. När jag åt frukost satt hon alltid i mitt knä eller på stolen bredvid. På natten låg hon vid mina knäveck. På morgonen när jag hade lämnat sängen så rullade hon alltid runt i min säng. Jag älskar henne så. Det är svårt att sätta ord på känslorna men förkrossad beskriver det hela bra. Helt alldeles förkrossad...