Dagen D

Idag är det då dags. Mellan klockan 18-20 ikväll ska jag infinna
mig på avdelning 51 på sjukhuset.
Imorgon bitti är det nämligen tid att opereras.
På ett sätt ska det faktiskt bli oerhört skönt att få göra det nu, innan fler fingrar lägger av.
Den senaste veckan har jag för första gången i mitt liv känt mig riktigt handikappad. Dock så har jag aldrig tänkt på mig själv som sjuk. Inte förrän nu iallafall. För det är nu jag har insett hur jobbigt det faktiskt är att ha två händer som inte fungerar.
Fingrar som bara "hänger" orörliga. Fingrar som inte går att böja.
Fingrar som låser sig osv
Men värst av allt är nog att man känner sig som en börda hela tiden.
Att behöva be om hjälp fastän man inte vill.

Igår var vi exempelvis på BK. Jag välte ut en coca-cola. Rakt ner i golvet.
Har aldrig hänt mig tidigare. Och det var min hands fel. Dom där förbannade fingrarna som bara hänger där.

Smärtan kan jag leva med. Och det gör jag också.
Men att inte kunna klara mig själv, det kan jag aldrig komma över...