Fortfarande är det ganska smärtsamt mellan varven, knepigt att gapa och att äta saker som är hårda eller sega. Men det jobbigaste är att förlamningen fortfarande sitter i. Jag tränar och masserar nerverna i kind, panna, runt ögat och där omkring men det hjälper inte. Jag har nästan gett upp hoppet om att det kommer att släppa och bli som det en gång var. Nu när jag har klippt lugg så är det inget man ser direkt, tittar man noga så hänger mitt ena ögonlock lite annars märks det inget.
En dag i taget 🙌🏼
Tacksamt dock att ha operationen bakom mig. För ett år sedan väntade jag nervöst på när det skulle bli och fick en OP-tid i februari som sedan blev inställd då protesen inte var klar.
Åh vad jobbigt, tålamod för mig själv är inte min starka sida, men antar att det ändå är bättre än att inte ha gjort op? Vad säger läkarna, är det som det ska bara det att sånt här tar tid? Förlåt för frågorna men själv har jag ingen aning.
SvaraRaderaHoppas du har en underbar Fredag kväll.
Kram
Det kanske "lossnar" någon gång, man vet ju aldrig. Jag lever på som vanligt under tiden. Kirurgen sa att det kunde ta 3-6 månader innan ansiktsnerverna hittade tillbaka till varandra igen. Så det har ju inte stämt. Är allt bra med dig? Saknar din blogg! Kram
Radera