Det här med att skriva

Det går verkligen i vågor det här med mig och bloggen. Det blir mer sällan än ofta som det skrivs någonting här. Många gånger har jag tänkt att det är ingen mening med att ha en blogg som man aldrig uppdaterar. Men så går jag in och läser gamla inlägg och så fastnar jag igen. Bloggen är ju verkligen en dagbok. En virtuell sådan... Alla berg och djupa dalar har oftast hamnat i text här. Men det är ju kanske så det ska vara. Man skriver om sånt som är jobbigt och man skriver om sånt som är bra. Livet helt enkelt!

Vi får väl se hur det blir här...
Jag räknar ner till julledigheten nu efter en tuff (men rolig) termin. Jobbar sista dagen på torsdag och sedan är jag ledig fram tills den 11 januari. Ska dock hoppa in och jobba den 7/1, då har vi uppstartsdag. Jag ska njuta av varje ledig dag... ta tillvara på alla ögonblick. Gå runt i morgonrocken halva dagen och bara vara. För det är precis vad jag behöver.

Sjukdomsmässigt att hösten varit ganska tuff. Min käkled började bråka redan i augusti. Jag fick en "akuttid" efter 7 veckors väntan. Pinsamt att kalla det för akuttid men ändå... På käkkirurgen konstaterades det att min käkled var aktiv och jag fick cortisoninjektioner på både höger och vänster sida. Efter 5 veckor kom problemen igen, efter 6 veckor gick det inte mer. Överläkaren injicerade ny cortison igen. Egentligen vill man inte göra det så ofta, det ska helst gå 3 månader mellan injektionerna. Men jag hade så ont... Nu har det gått 1 månad sedan jag fick de senaste injektionerna och det är fortfarande inte bra. Har fortfarande väldigt ont, mycket huvudvärk, svårt att gapa, svårt att tugga, kan inte prata för mycket för då eskalerar smärtan.... Ja osv.

Övriga leder håller sig dock i schack! Det är jag väldigt glad för :-)

Injektionerna är inte precis sköna. Man börjar med bedövningssprutor på båda sidor. Sedan injeceras cortisonet. Hela käken spänner till och man känner hur tänderna och allt flyttar på sig. Dessutom bedövas halva ansiktet också, ögonen hänger och man ser allmänt hängig ut :-) Men det är för en god sak.