I morse ganska precis vid 8.20 sövdes tvåan på operation. Hennes Pappa fanns vid hennes sida när hon somnade. Själv satt jag kvar vid hennes säng och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. En jättejobbig känsla... Tiden gick och gick och när 1 timme hade passerat så undrade jag vad som hade hänt. De hade ju sagt att det skulle ta ca 1 timme... Så jag satt på helspänn, hjärtat dunkade och jag kunde inte tänka på något annat än tvåan. Halvtimmen senare fick jag äntligen se henne rullas ut från operation. Det blev alltså 1½ timmes operation... mycket större än planerat.
Hennes läppar hackade och hon var väldigt förvirrad. Ja hon sov fortfarande...
Flera gånger satte hon sig upp och sa konstiga saker. Bara en sådan sak får en att bli lite rädd. Men det är helt normalt efter narkos. När hon väl hade vaknat så hade hon egentligen behövt somna om. Hon var så trött och vi skulle ju få vänta kvar där länge (minst sex timmar). Men så fort hon slöt sina ögon så var där antingen ett barn som grät eller någon som hade ont. Maskiner larmade och en massa ljud kom här och var. Så är det ju på sjukhus.
Efter någon timme, eller två så kom doktorn in och berättade om operationen. Tvåan hade jättelånga mandlar som nådde fram till tungan. Och jättestora polyper som har orsakat problemen med öronen i flera år och indragna trumhinnor. Men nu är både mandlar och polyper borta. Dessutom punkterades båda trumhinnorna för att se om där fanns vätska. Men det var polyperna som orsakade indragna trumhinnor. Eftersom mandlarna var så stora så fick de skrapa väldigt nära tungroten (eller vad doktorn sa), så tvåan har väldigt ont i tungan också och är svullen. Men nu ska allt bli bättre. Hon ska ha 10-14 dagars vila innan det blir skola igen och hon har förstås väldigt ont men allt har gått bra! ❤
När hon hade piggat på sig så fördrev vi tiden lite med bland annat Kalle Anka-tidningar, Piggelin och yoghurt. När hon hade vaknat till ordentligt så upptäckte hon att det stod en vit liten lurvig hund vid hennes säng. Hon blev förstås väldigt glad. Hunden har fått namnet Ludde :-)
Tvåan får citodon med jämna mellanrum hela dygnet och vi hoppas kunna hålla nere smärtan på en bra gräns så. Viktigast är att det inte tillstöter en infektion nu eller en blödning. Då är det raka vägen till sjukhus igen som gäller....
Tack alla ni kända och okända som har brytt er så om min lilla dotter.
Det värmer ska ni veta att ha ert stöd ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så hjärtligt!
Svar på din kommentar får du här ♥