Första dagen ensam hemma efter helgen.
Duschade i morse ensam utan att få panik, klädde på mig, åt frukost och tittade på Nyhetsmorgon på tv. Sedan började tristessen komma. Jag är inte bra på att vara hemma och vara sjuk. Jag blir lätt rastlös av att göra ingenting. Men har idag (så här långt iallafall) mått okej och har inte haft några oroligheter inombords.
Har funderat lite och någon gång, på något sätt måste ju allting komma upp till ytan. Sen hur det gör det är ju en annan sak. Alla reagerar på olika sätt och för många yttrar det sig säkert inte som panikångestattacker. Nu måste jag vända detta till att göra något bra av det. Kroppen försöker ju faktiskt berätta något för mig och då är det viktigt att lyssna. Sen har jag nog tyvärr inte det bästa tålamodet får jag väl säga 😑
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack så hjärtligt!
Svar på din kommentar får du här ♥